söndag 25 april 2010

Jag hjärta BouncE


(ok det är inte jag som varken filmar eller skriker)

Jag har varit på kulturella evenemang i helgen - tre stycken! Nej, det har inte gått riktigt så långt så att jag klär mig i Gudrun-Sjöden-kläder och börjar med kulturdelen i DN till frukosten. Om sanningen ska fram så gick jag på ett och samma föreställning två gånger så det kanske inte räknas riktigt.
I november fixade jag biljetter till Bounces slutföreställning i Globen och redan då var det svårt att få tag på biljetter. Det visade sig att våra biljetter var typ på knoppen av Globen, hur bra ser man en dansföreställning 500m bort och 100 m upp i taket?! Näää just det - inte alls!!! Jag var faktiskt rätt bitter över detta och bestämde mig för att fixa en biljett även idag då jag visste att de hade satt in extraföreställning. So I did, vännen M hade råkat ut för exakt samma dilemma så hon hakade på. Nu stod vi med VIPbiljetter längst fram som två fjortisbrudar på pojkbandskonsert. Och JAAAA, det var alldeles underbart. Jag är grymt imponerad av föreställningen och deras kreativitet och att som dansgrupp lyckas fylla Globen sex gånger ska nog egentligen inte gå. Det är kan väl bara sammanfattas i: BouncE. Äger. Jag skulle kunna gå ännu en gång men det känns som lite stalker-varning på det så jag avstår.

Föreställningen i fredags gick på Stadsteatern, det var ju inget upplyftande direkt men finkultur och misär är väl synonymt.

onsdag 21 april 2010

Appropå bloggande om middagstips

Jag är inte särskilt intresserad av mat. Äta maten - ja tack, men laga maten -NEJ tack!! Det tar sååå lång tid och man måste hålla på att passa koket och steket och allt vad det nu är. Jag bränner ju till och med vattnet när jag ska koka ägg. J brukar säga att jag använder brandvarnaren som äggklocka. Nu kom jag även ihåg att han vid något tillfälle förklsrade för mig att jag lagar lika god mat som Bridget Jones gör när hon har kokat ihop en blå soppa...


I vilket fall som helst så tycker jag att det är urbota trist att läsa om massa rececpt på bloggar. Ok att kika i kokböcker och magasin med stylade och snygga bilder men vem vill se hemmatagna bilder på en tallrik spagetti och köttfärssås i en enda sörja?! Men visst, även jag kan bjuda på en middagsbild. Så här ser det ut när jag "lagar" mat hemma (frozen thaisoppa tror jag att det är) :



tisdag 20 april 2010

Yogini

Har just kommit hem från ett Mysorepass på Atmajyoti. Jösses vad det var länge sedan jag körde ett 90 minuters pass. Nu känner jag mej alldeles lång och lycklig. Yogafröken kommer med små fina tips och justeringar hela tiden och helt plötsligt så blir rörelsen helt rätt. Att vi bara är fem elever i gruppen är väldigt lyxigt.
Yoga är den apselut bästa present du kan ge dig själv, på alla plan. Du blir kompis med din kropp, dina tankar, dina handlingar, du lägger energi på rätt grejer, du väljer och du väljer rätt!

OoooMmmmm (!) du nu tycker att detta inlägget blev lite pretantiöst så ta och kolla in youtube-klippet och garva lite åtNour; http://www.youtube.com/watch?v=LqbN1F2Lx60
OBS! Ok, blir du generad av att bara tänka barnförbjudet kan du skippa att gå in på länken.

söndag 18 april 2010

Here we go again...

Den här bloggen har utvecklats, eller snarare regrederats, till att lägga ett väldigt stort fokus på mitt badande i Hellasgården. (Jag har inte ens tagit reda på namnet på sjön!). Förmodligen skulle bloggen få betydligt mer besökande om jag ändrade namnet till bastuklubben eller något liknande... Nää det får nog bli lite mindre fixering vid aktiviteterna på byggan ovan, man kan ju tro att det är det roligaste jag gör i mitt liv - ehhh busted! Ok bara idag ska jag skriva om turen på altaret eftersom jag nu har fått vatten på min kvarn. Jag har nämligen inte varit det minsta snuvig eller halsontig under hela hösten och vintern eftersom jag , just det har badat! Och så hade jag ett uppehåll på några veckor, då kom stor-snuvan som ett brev på posten. Så nu när jag plumsat i idag vet jag att det kommer att bli en frisk vår.
Idag hade J o jag förövrigt sällis av "mannen, myten och legenden"(Larsis) och av svärmor som visade sig vara den modigaste av oss alla med ett långbesök i vattnet.

PS jag kan inte lova att inte nämna altaret i fortsättningen, jag fick just en släng av seperationsångest...

söndag 11 april 2010

Fröken UR, c`est moi!

Att vara på plats innan avtalad tid och få stå och vänta har för mig varit en främmande värld. Nix, på pricken ska man vara! Det är iallafall ambitionen fast det har tenderat till att resultera i att någon får vänta på mig/jag missar bussen/tåget/flyget eller får stressa galet mycket för att något av det nämda inte skall inträffa eftersom det är sjukt svårt att komma fram på pricken. Jag menar, om jag skulle vara först 10 min för tidig då kan jag först fixa ett ärende och har jag efter det ändå 2 min kvar till avtalad tid ja, då hinner jag ju göra något mer och vips så har det gått 2 min förbi pricken. Men igår, då var vi 15 min tidiga till bussen som skulle ta oss till Geneve från vår lilla by och hann då ta en kaffe i solen på ett litet hak mittemot busshållplatsen där packningen lydigt stod och väntade på oss. Och ... Jodå, jag hann känna efter och det var faktiskt riktigt najsigt att sitta och bara vänta för en gångs skull.
Ok, bussen gick 2 min förtidigt så mitt vanliga jag hade med största säkerhet missat den.(...och flyget och anslutningsflyget och fått köpa nya biljetter och .... ja, ni fattar!)

lördag 10 april 2010

en god kvinna reder sig själv

Jag tycker att jag är rätt stark. Ja, jag har inga problem med att lyfta och bära och jag gillar att få ta i och lyfta båten med papsen och bröderna eller kånka på tunga möbler i trappuppgången (ok, det slår aldrig fel; jag får alltid skrattanfall vid sådana tillfällen, men det är väl något psykotiskt som får behandlas vid något annat tillfälle). Att inte bära saker för att man är tjej är inte min kopp thé, eller..?!
... iallafall har det inte varit så eftersom jag inte utnyttjat det tidigare. Nu har jag insett fördelarna med att ha en alldeles egen sherpa. Gött!


torsdag 8 april 2010

PTSD

Jag lider numera av posttraumatiskt stressyndrom. Efter att ha tvekat i en sisådär 20 minuter lyckades J övertala mig att åka på ett ställe man ska ha betalt för att få åka, ja det stod folk och kikade över kanten med säkerhetsrep och förfasade sig över hur monsieur J tvingade sin stackars fru att åka samma väg som han själv. Jopp, jag kastade (ok, en liten överdrift) mig tillslut ut över kanten och såg förmodligen ut som en jagad hare (i ansiktet då, inte till farten)när jag åkte nerför 180 graders lutning och två meter att hinna svänga innan man körde in i den andra klippväggen. Jösses så mallig jag var när jag efter skräckfärden väl befann mig i trygga pisten igen. Yeyyyy jag kan numera säga att jag är en sådan som åker "le couloir". Det ska firas med en eller två vinchaud, och jag tror att det är det bästa sättet att bota PTSD.

tisdag 6 april 2010

Lyckost mej




jag begär inte så mycket av en skidresa. Jag är helt nöjd då det är sol (helst från klarblå himmel), fluffig lössnö (kall såklart, ingen tung vårsnö som man fastnar och bryter knäna av) och manchester i pisten som man kan varva med. Givetvis är det inga liftköer. Lunchen intas på ett litet chateau på 3000 m höjd med bordsservering av en glad liten fransos. Just såhär har jag och J haft det idag, och igår också fördendelen. Förutom då att en pepsi max kostar 75 spänn på hög höjd och att man måste vara barn för att få köpa en glasspinne.

torsdag 1 april 2010

(B)loggar in igen

japp imorgon är det dags att sätta fart på den här sidan igen. Vi ses då!