Fröken UR, c`est moi!

Att vara på plats innan avtalad tid och få stå och vänta har för mig varit en främmande värld. Nix, på pricken ska man vara! Det är iallafall ambitionen fast det har tenderat till att resultera i att någon får vänta på mig/jag missar bussen/tåget/flyget eller får stressa galet mycket för att något av det nämda inte skall inträffa eftersom det är sjukt svårt att komma fram på pricken. Jag menar, om jag skulle vara först 10 min för tidig då kan jag först fixa ett ärende och har jag efter det ändå 2 min kvar till avtalad tid ja, då hinner jag ju göra något mer och vips så har det gått 2 min förbi pricken. Men igår, då var vi 15 min tidiga till bussen som skulle ta oss till Geneve från vår lilla by och hann då ta en kaffe i solen på ett litet hak mittemot busshållplatsen där packningen lydigt stod och väntade på oss. Och ... Jodå, jag hann känna efter och det var faktiskt riktigt najsigt att sitta och bara vänta för en gångs skull.
Ok, bussen gick 2 min förtidigt så mitt vanliga jag hade med största säkerhet missat den.(...och flyget och anslutningsflyget och fått köpa nya biljetter och .... ja, ni fattar!)