Jag känner mig som en gammal kärring då jag har skaffat mig Träningsvärken from hell. Uppenbarligen var det ett tag sedan jag for fram som en dåre (ok, jag försökte åka som Kalla, snabbt och stort) i längdspåret, armhävningsprogrammet, 5h promenixande och ett hårt intervallpass i spinningsalen. Fast jag måste erkänna att det är en ljuv och belåten smärta.
Vi sågs en sväng på stan J och jag för att införskaffa dom sista klapparna. En av mina klappar låg i en mindre påse i den större oranga påsen. Jag försökte i smyg luska och kika igenom påsen för att få mej en liten glimt men det var omöjligt. Jag har även letat igenom lägenheten för ett hitta den andra klappen, jo han har avslöjat att det är två, men även där utan framgång. Han är klurig den där J. När jag var yngre visste jag precis var paketen fanns, mamma glömde dem alltid i garderoben vid hennes skrivbord och brorsorna gömde sina klappar i någon skrivbordslåda eller under en klädhög (förlåt familjen!!). Väl hittade, öppnade jag dem och kikade på innehållet och sedan paketerade jag ihop dem igen. På julafton gladdes jag återigen åt mina klappar, ja man skulle kunna säga att jag fick verkligen dubbel glädje av dem.
Jag älskar överraskningar men min nyfikenhet är -uppenbarligen- out of control. J tror att han har varit smart detta år men jag har mina aningar. Och nu ska jag kittla honom tills han ger mej en ledtråd. Häpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar